sandraslundkvistsliv

Som sagt " you know My name.NOT MY STROY.
Jag ska inte skriva av mig allt för mycket. Men en sak ska ni ha klart för er att jag är inte den personen som tycker synd om mig själv.som jag har fått kommentarer på min ask. Jag har bara upplevt livet som det kommer och nu har mitt liv hamnat på ett stadiet som jag inte varit beredd på som har fått mig att komma in i en depression , visst man kanske ser inte det på mig men det har jag. Visst jag har vänner som finns därför mig o ser mig som en vanlig person oavsett det här. Och jag är så otroligt tacksam för alla som finns där för mig. Finns inget annat än tacksamhet o kärlek till er. ( ni vet vilka ni är) som sagt senaste veckorna har inte varit enkla för mig, förlorade en familjemedlem som har varit med mig sen jag var 6år till nu. Och sedan är kärleken inte heller så hållbar hela livet.. Så mycket hände just då. Jag saknar tiden då jag skratta och mådde bra. Jag hoppas jag får uppleva det så snart som möjligt. Ska göra allting för o komma upp på fötter igen. Men det tar tid. Det tar tid o komma över och vänja sig vid att motgångar och händelserna dök upp för mig. som sagt återigen vill jag inte låta att jag tycker syn om mig själv. vi alla är olika med våra olika problem!  men en dag så löser allting sig! :)
 
STAY STRONG ! / Sandra L

Hej!

Förstår verkligen inte varför jag har kvar den blogg tanke på att jag aldrig uppdaterar den, kanske bara då och då men ytterst sällan. Finns ingenting o skriva om.

Hur som helst vet inte vad jag ska skriva i detta inlägg. Mer än att jag har varit hemma från jobbet av olika anledningar, kändes skönt o bara ligga i sängen o glo på film o stirra in i vägen!
TUMMEN UPP PÅ DE. Nämen.
Är kanske inte heller på topp humör.
Men det tänker jag inte skriva ut varför här. Men jag väntar på bättre tider.
Frågan är bara när dyker dem upp.

Ibland är inte dagarna dem bästa. Helt enkelt, jag är en svag och ledsen krigare just nu.
Mer ska jag inte säga.
Man är inte beträdd på hur människor kommer till hans. Vad som ska ske.
Förvånad eller inte! Jag är chockad.

Jag vill tacka många av mina vänner o min familj för att ni står ut med mig och är min vän. Utan er hade jag inte levt.
Oavsett de så känner jag mig ändå ensam inombords men är ändå stark. --> försöker i allafall.

Hejdåå alla mina fina vänner! Ni är guldvärda. <3 / Sandra L